Hubby and I are actually quite opposites; culturally and how we grew up. In lifestyle we have understood that we want the same things and he is discovering the world and learning to know his own opinions and own style, while I just like to become a farmer. So we have somehow managed to find a middle road. He is not the typical sicilian man, he wants to develop. Of course he has some parts that are typical sicilian e.g. he has difficulties to let me pay, he has also grew up with religious fear, boundaries, gender roles and stories, that for me is quite hard to live with. Well, then on the other hand it has been difficult for him to live with a woman that ain’t a typical local woman, I do not care about little problems, I have opinions, do not care about what neighbors says about us, and want to be involved in big decisions, totally opposite from classical local females. The hardest thing for him to accept is that I do not call him all the time, I want him to go out with his friends and make his drems come true, which for him in the beginning has been a sign that I do not care, but actually it is that I want him to be free and know that I trust him. And then he has to trust me because I work 99,9% with men and travel with them also abroad. This is a part we have had most discussions about.

Hubby & I in Monreale


F?stmannen och jag ?r faktiskt ganska mycket motsatser, kulturellt och hur vi v?xte upp. I livsstil har vi f?rst?tt att vi vill ha samma saker och han uppt?cker v?rlden och l?r k?nna sina egna ?sikter och egen stil, medan jag bara vill bli bonde. S? vi har p? n?got s?tt lyckats hitta en medelv?g. Han ?r inte den typiska sicilianska mannen, han vill utvecklas. Visst har han vissa delar som ?r typiskt sicilianska, t.ex. han har sv?rt att l?ta mig betala, han har ocks? vuxit upp med religi?s fruktan, gr?nser, k?nsroller och ber?ttelser, som f?r mig ?r ganska sv?rt att leva med. Ja, d? d?remot har det varit sv?rt f?r honom att leva med en kvinna som inte ?r en typisk lokal kvinna, jag bryr mig inte om sm? problem, jag har ?sikter, bryr mig inte om vad grannarna s?ger om oss, och vill vara delaktig i stora beslut, helt motsatt fr?n klassiska lokala kvinnor. Det sv?raste f?r honom att acceptera ?r att jag inte ringer honom hela tiden, vill att han g?r ut med sina v?nner och att hans dr?mmar besannas, vilket f?r honom i b?rjan har varit ett tecken p? att jag inte bryr mig, men det ?r faktiskt att jag vill att han ska vara fri och veta att jag litar p? honom. Och d? han m?ste lita p? mig eftersom jag arbetar 99,9% med m?n och reser med dem ocks? utomlands. Detta ?r en stor del av diskussionerna som vi har haft.